Augusti 2009
Augusti 2010
Även om jag färgat mitt hår mörkt (i princip, med några få avstickare) sedan jag var 14 år kan jag nu inte alls förstå att jag haft sådär mörkt hår som jag har på översta bilden. Att få tillbaka det håret nu skulle kännas som en total chock! Det jobbiga med att bli blond är att det inte görs i en handvändning, det var först efter femte besöket hos frisören som Project Blond faktiskt kom i mål. Därför känns just det där med att bli brunett extremt stort och läskigt. Om jag skulle få för mig att jag inte alls vill vara brunett så måste jag liksom börja om igen. Pust. Men jag kan tänka mig att tona ner nyansen något, kanske något i den här stilen? Detta är också fint. Fortfarande ljust, men lite softare liksom. Vad tycker ni? Olivia Palermo är i övrigt min hårförebild, hennes hår är alltid perfekt oavsett färg...
Ett litet tillägg... Kul att jag alltid haft ljusa ögonbryn till mitt mörka hår, och nu när jag blev ljus skaffade jag mörka bryn. Logiskt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar